Kapten Thybäck

Tiden fram tills dess min bok ”Brottskod391” lämnar tryckpressarna kommer jag att nu och då skriva några rader om bokens ämne på denna blogg.
Orsaken till att jag över huvud taget engagerar mig i detta ämne handlar dels om att jag under många år arbetat med frågor i gränslandet mellan arbetsrätt och arbetsmiljö, dels om att jag bär på en önskan om att rentvå Lasse ifrån alla grundlösa och falska anklagelser som han utsattes för, genom att belysa händelseutvecklingen utifrån fakta i målet på ett tillgängligt sätt.
(För dig som mot förmodan inte känner till det massmedialt uppmärksammade rättsfallet i Krokom, handlar det om att en omtyckt och levnadsglad socialsekreterare tog sitt liv efter en tids förföljelse ifrån förvaltningsledningen i Krokoms kommun.)
När nu denna ovan nämnda förvaltningsledning - genom personalchefen - än i dag hävdar att de ingenting fel gjort och att de skött allt korrekt och föredömligt, känns det i allra högsta grad angeläget att sanningen om verkligheten bildlikt talat blir hugget i sten, åtminstone tryckt i text.
Som vi vet är det makten som skriver historien, vilket i detta fall vore olyckligt eftersom den lokala kommunala makten i Krokom till varje pris försöker upprätthålla bilden av en historisk verklighet som inte på någon punkt överensstämmer med sanningen om hur det egentligen var.
Att så enträget och envist försöka intala omvärlden att inga fel begåtts, när det under veckor och månader pågått en brottsutredning som synat varje detalj i sömmarna och som till sist inneburit en fällande dom på alla åtalspunkter – är minst sagt magstarkt.
(Tilläggas bör att eftersom detta fall prövats i och genom brottsbalken, är beviskraven extremt höga när det handlar om straffrätten till skillnad mot civilrättsliga mål.)
En annan anledning till att jag skrivit denna dokumentära skildring, handlar om en önskan att i efterhand försöka vaska fram någonting av värde och mening i denna för övrigt meningslösa händelseutveckling, då vi kan omvandla eländet till ett material för lärande – som det så fint heter.
Min förhoppning är att alla olika händelser, skeenden och fenomen under denna resa kan bli till ett åskådningsmaterial för reflektion, lärande och utveckling när vi söker oss fram till en djupare förståelse inför frågan om hur det kom sig att det blev som det blev.
Sist men inte minst är det tänkbart att människor tyvärr kan känna igen sig i den situation som Lasse befann sig i, vilket förhoppningsvis kan innebära att den som känner igen sig reagerar i tid, om detta tänkte jag skriva mer om i nästa inlägg.

Översikt