Kapten Thybäck

Mitt förra inlägg om ”viljan att bli chef och om mobbningens mekanismer” är i stora drag hämtat ifrån min kommande bok ”Brottskod 391”, boken ifråga är en skrämmande dokumentär skildring av den händelseutveckling som ledde fram till att två förvaltningschefer i Krokoms kommun, tidigare i år fick en fällande dom i Tingsrätten för vållande till annans död (första gången det sker i vårt avlånga land).
Det hela handlar om hur en omtyckt, levnadsglad och i allra högsta grad professionell medarbetare inom kommunens individ- och familjeomsorgsförvaltning, som under loppet av ett år sakta men säkert bryts ner till en spillra av sitt forna jag, och som till sist inte ser någon annan utväg än att i yttersta förtvivlan ta sitt liv.
Det mest skrämmande i denna autentiska berättelse som skildrar de destruktiva kommunala kulturer och strukturer som tar död på arbetstagare i den offentliga verksamheten, handlar inte endast om den dagligt återkommande tortyren, utan framför allt om att denna systematiskt arrangerade nedbrytningsprocess var koordinerad och sanktionerad ifrån det makthierarkiska etablissemanget.
Den ständigt återkommande frågan, när jag arbetat med denna dokumentära skildring, handlar om hur denna moderna form av häxprocess är möjlig i vårt humanistiska och upplysta välfärdssamhälle. Handlar det bara om någon form av oaktsam försummelse eller handlar det rent av om det slags tanklöshet som Hannah Arendt beskriver i termer av ”den banala ondskan”?
Hur vi än väljer att försöka förklara och förstå detta i sig oförklarliga och oförsvarbara beteende som bryter ner och släcker den mänskliga livsgnistan, handlar det – utifrån den drabbades perspektiv – inte om någonting annat än om en utdragen och över tid upptrappad psykisk tortyr som i detta fall handlar om ett livshotande trauma med dödlig utgång.

                             ´´`·.¸¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Det är med viss vånda som jag lyfter in detta mörka ämne på en hemsida som för övrigt handlar om sommar, sol, vind och vatten i Medelhavets paradisiska miljö. Men eftersom både hemsidan och mitt företag har ett tema som handlar om att ”Navigera till havs och i livet”, kan vi säga att denna berättelse handlar om konsten att navigera i arbetslivet.
Att alla mina seglingsveckor i Medelhavet hitintills handlat om en lyckad tillställning, beror en hel del på att den ytterst ansvarige är tillräckligt kompetent att navigera både i kända och främmande vatten.
Att ett företag, en organisation eller ett samhälle blir till en lyckad eller olycklig föreställning, beror i hög grad på de ytterst anvarigas förmåga eller oförmåga att navigera och att lägga ut en hållbar färdriktning mot den önskade framtiden.
När det gäller min dokumentära skildring av händelseutvecklingen i Krokom, ser vi ett strålande exempel på när de ytterst ansvariga i den kommunala båten, saknar förmågan att navigera och att lägga ut en hållbar och önskad färdriktning.

Översikt