Kapten Thybäck

Som jag tidigare nämnt är min bok ”Brottskod 391” på väg mot tryckpressarna, hur boken och budskapet tas emot har jag naturligtvis ingen aning om, men jag hoppas att texten kan bli ett underlag för tankar, diskussioner och konstruktiva resonemang om hur vi kan bygga upp organisationer och sociala sammanhang som inte genererar det sjuka och dysfunktionella mönster som påminner om hur det var i Krokoms kommun 2010.
Ett avsnitt i min bok har sin utgångspunkt i några av de kommentarer som fälldes i samband med nyheten om att det blev en fällande dom (där två förvaltningschefer i Krokoms kommun - under senvintern 2014 - blev dömda för vållande till annans död) dessa kommentarer handlar om att det skulle bli svårt att rekrytera chefer efter denna fällande dom.
Jag minns att jag tänkte att det naturligtvis måste vara svårt att rekrytera chefer och att det i dag är alldeles för lätt - att på vilka grunder som helst - bli chef, jag tänkte också att det finns en mörk baksida av detta med att ”vilja bli chef”.
Risken finns nämligen att denna vilja av att vara chef kan vara betingat av ett eget inre behov av att upphöjas till en överordnad position, där denna upphöjda position fungerar som en kompensation som svarar mot den egna inre känslan av mindevärde och otillräcklighet.
När upplevelsen av det egna värdet som människa inte utgår ifrån den jag är, utan då jag mäter mitt människovärde på basis av mina prestationer, då jag förväxlar det jag är med det jag gör.
I den mån som det förhåller sig på detta vis, ligger det i farans riktning att jag har väldigt svårt att ”ha och göra fel”, eftersom jag då ”blir fel”, för dessa människor – säger psykologen och författaren Ingela Thylefors – kan minsta motsägelse upplevas som den djupaste kränkning.
Att en chef som blivit chef mot bakgrund av behovet av att kompensera den inre känslan av mindervärde med åtgärden av att upphöjas till en överordnad position, är ett inte ovanligt fenomen som den norske professorn Harald Ofstad beskriver i termer av att; ”Den mindervärdige söker alltid någon som är mer mindervärdig vid sin sida”.
Tilläggas bör att det är utifrån dessa ovan beskrivna mekanismer som mobbning, diskriminering och kränkande särbehandling har sina djupa rottrådar.
Problemet handlar varken om att vilja bli chef eller att vilja ha makt, problemet uppstår i den mån som denna vilja har sitt ursprung i ett begär efter makt.
Detta maktbegär – säger Erich Fromm – ”är i psykologisk mening inte grundat på styrka utan på svaghet. Det är det desperata försöket att ernå en sekundär styrka, där den verkliga styrkan saknas”.
Sensmoralen av detta är att vi behöver vara otroligt noga vid rekryteringen av chefer, det får inte vara lätt, det måste vara svårt, och vi bör ha i minnet att en chef blir tillsatt ovanifrån alltmedan en ledare förvärvar sitt förtroende nerifrån.

Översikt