Kapten Thybäck

De två senaste seglingsveckorna har varit lite speciella, då den ena veckan handlade om familj med barn och den andra om familj med barn och barnbarn, i det senare fallet var vi nio personer ombord varav fyra barn/ungdomar mellan 7 och 17 år.
I efterhand kan jag konstatera att allt fungerat över förväntan, näst sista dagen sa minstingen Mira
- med gråten i halsen - att hon ville stanna kvar, vilket hon naturligtvis inte gjorde (i skrivande stund ska hon snart landa i vårt avlånga land).
Dagarna har i princip sett ut som så att efter frukost har barnen badat och lekt sig trötta fram till lunchtid då vi kastat loss för att besöka nästa ö, under själva seglingen har barnen inte sällan tagit sig en middagslur i sittbrunnen medan föräldrarna solar på fördäck, vid dagens lätta lunch ombord har ungarna kvicknat till och hållit sig vakna till dess vi angjort piren vid nästa hamn.
I det läget fortsätter ungarna bada i det kristallklara vattnet fram till dess föräldrarna ”tvingar med dem” till kvällsmat på en av öns restauranger, efter all god mat är i regel både vuxna och barn så pass trötta att det borgar för en god nattsömn.
Enligt Anna (mamma till Mira) hade veckan en bra balans av besök på små pittoreska ställen och nedslag i en mer livlig stadsmiljö, vilket jag kan hålla med henne om.
För övrigt tänker jag att dessa seglingsveckor är ett utomordentligt lämpligt tillfälle för människor i olika åldrar, att under en eller två veckor vara tillsammans i ett härligt sammanhang som över tid blir till minnesbilder man gärna tänker tillbaks på när det blir höst och vinter i vårt avlånga land.
Som skeppare och ciceron på dessa äventyr i Medelhavet, känner jag mig efter varje vecka lika lycklig över möjligheten att skapa förutsättningar för att människor ska få uppleva minnen för livet! 

Översikt