Från Bottenhavet till Medelhavet

Ordspråket ovan säger ”att segla är nödvändigt”, vilket kanske är ett påstående som inte alla håller med om, förutom alla dem som låtit sig förföras av seglingens magiska värld.

För egen del startade denna förförelse i samband med att jag och min familj kom att bosätta oss på Vätö, en ö norr om Stockholms skärgård, det var där som jag sadlade om till båtbyggare och sedermera kom att renovera en större Skärgårdskryssare som byggdes i ett exemplar år 1913.

Sedan dess har båtar och segling varit mitt livselixir, denna kärlek till havet och segling har jag som tur är fått dela med fru och barn, så här på ålderns höst är det en högtidsstund att titta på gulnade foton ifrån våra seglingsäventyr i Stockholms skärgård med omnejd.

Sedan ungefär femton år tillbaka i tiden, seglar jag mest i Medelhavets turkosblåa vatten, vilket i sig är en dröm som förverkligades på lite överraskande sätt, vilket i sin tur handlar om att jag helt plötsligt hade två årslöner i bakfickan.

Det hela handlade inte om något bankrån, utan om märkvärdiga omständigheter som jag kan berätta mer om på denna blogg senare, hursomhelst innebar allt detta att jag fick möjlighet att förverkliga min dröm om att få sitta vid rodret på en segelbåt i Medelhavet.
Det hela började med att jag fick kontakt med Johan von Porat, som erbjöd mig och en vän att leverera en nytillverkad Bavaria 40 från Koper i Slovenien till Lavrion något nordöst om Aten, fotot är ifrån en stilla morgon efter en nattsegling från Koper mot Italien.

Efter denna leverans stannade jag kvar i Grekland för att genomgå en internutbildning som Skeppare för det svenska företaget ” Navigare Yachting”, vilket i sin tur innebar att jag under några veckor arbetade som Skeppare på företagets båtar.

En av dessa spännande veckor var det ett ungt Italienskt par som hyrt en 50- fortare där jag var tänkt som Skeppare, en så pass stor segelbåt hade jag aldrig tidigare satt min fot på och jag darrade nog lite på manschetten när vi kastade loss ifrån Lavrion.

Allt gick bra och jag kände mig både stolt och lycklig när jag ensam avverkade sista etappen ifrån Hydra till Lavrion, senare denna extraordinära sommar hamnade jag på Rhodos där jag fick goda kontakter som gjorde det möjligt att för egen hand hyra segelbåtar för veckoturer i Dodekaneserna, det vill säga ”Tolvöarna” nordväst om Rhodos.

Sedan dess har många sjömil avverkats i detta underbara hav, många vänner och vänners vänner har fått uppleva paradisiska förhållanden på böljan blå, och på land har vi bekantat oss med det bästa av den grekiska kulturen, dess kulinariska läckerheter, naturen, mänskliga relationer och allt annat som detta land har att erbjuda.