Gårdagens insegling till bryggan på Chalki var ett minne för livet,ärligt talat var tårarna inte långt borta, på bryggan stod mina vänner Panos och Michalis, som fotade och filmade
min ankomst.
När båten var fastgjord vid bryggan gick vi till taverna Costas för att korka upp bubbel som Ingrid lagt i kylen, att sitta där och se Theodora ligga vid bryggan, är en dröm
som gått i uppfyllelse.
Något senare gick jag upp till vårt lilla hus, där jag satte mig på terrassen och blickade ner på alla tavernor, fiskebåtar och folk som vandrade längs
piren, tänkte jag att livet kanske inte kan bli så mycket bättre.
Det kommer nog att ta några dagar för att smälta alla intryck, upplevelser och eskapader som jag upplevt de senaste
tre månaderna, det har faktiskt varit en så pass händelserik tid att jag förändrats som människa.
Själva förändringen ligger nog i att jag blivit något mer ödmjuk
inför själva livet, ett liv som inte är någon självklarhet på något vis, där jag kommit till insikt om att det hela inte går ut på att överleva - utan att försöka leva livet levande.
Till sist vill jag tacka alla mina följare på bloggen och Facebook. Att få skriva för människor som uppskattar mitt berättande, har varit rent av terapeutiskt för mig, det har varit oerhört
upplyftande för mig att få ta del av all respons.
Nu vänder vi på bladet som kungen sade, ett nytt kapitel tar vid, men jag kommer naturligtvis att fortsätta berätta om händelsernas
utveckling i detta paradis på jorden.
Se nu till att boka en flight till Rhodos eller Kos, ta färjan till Chalki för att bo på land eller segla med mig en vecka eller mer, av alla vänner
och vänners vänner som gästat oss på denna underbara ö, är det ingen som ångrat sig.